Farsta

Som alla goda historier börjar berättelsen med ett namn: Farsta. Ordet farsta betyder boplats vid ett vattendrag. I den äldsta bevarade jordeboken skrivs namnet Farstadhe, vilket tyder på att platsen var viktig för resenärer vid farleden. Spår har hittats efter en bosättning från järnåldern inte långt från dagens Farsta slott.

På kartan från 1688 ser man hur denna strategiskt viktiga vattenväg löpte från Farstaviken, via Ösbysjön till Betsedeviken, en viktig förbindelse mellan Baggensfjärden och Vaxholm.

Carin Lindskog-Nordström skriver i boken Gustavsberg 1640–1940: ”Så möter man det (namnet) första gången i urkunderna år 1322, då Magnus de Farstae utsågs till fasteman vid ett egendomsbyte.”

En fasteman var en pålitlig person som bevittnade och bekräftade avtal eller egendomstransaktioner under medeltiden. Redan då var det en mycket stor gård enligt tidens mått, och vi kan föreställa oss att en gård av den storleken hade många tjänstefolk, drängar och pigor, som snart bildade ett litet samhälle.

Med tiden blev Farsta by en av de sexton fjärdingarna som ingick i Värmdö skeppslag. Befolkningen bestod av självägande bönder som alla betalade skatt till Stockholms slott i form av varor och tjänster.

Farsta by kommer i adlig ägo

Grunden till slottets historia läggs den 30 mars 1640, då riksrådet Gabriel Gustavsson Oxenstierna blir ägare till Farsta fjärding. På Tyresö, lite förbi Baggensfjärden och Erstavik, hade han redan låtit uppföra ett vackert stenhus där han residerade under sina besök.

I ett bytesbrev som är undertecknat av förmyndarregeringen och drottning Kristina, går han med på att byta bort sin sätesgård Västerlösa i Östergötland till kronan mot Farsta fjärding. Illustrationen visar Riksregistraturet för år 1640 (volym 201, s. 384–389).:

”Ett bytesbrev med riksdrotsen herr Gabriel Oxenstierna Gustafsson. Vi, Kristina, kungör härmed (…) att vi har bett vår och rikets drotsherr Gabriel Oxenstierna att upplåta och avstå sin sätesgård till oss och kronan. I utbyte har vi erbjudit honom andra gods och gårdar som tillhör oss och kronan som god ersättning för det frälsegods han överlämnar till oss (…) ”

”Vi avstår därmed och överlämnar som fullgod ersättning till nämnde riksdrots herr Gabriel Oxenstierna Gustafsson dessa gods som vi och kronan äger i Uppland: (…) i Värmdö socken (…) i Farsta fjärding: Farsta skattehemman, ett mantal, som räntar femton daler, nitton öre och arton penningar; på samma ställe skattehemman, tre fjärdedels mantal, som räntar åtta daler, tio öre och elva penningar.”

Carin Lindskog-Nordström spekulerar i varför han så gärna ville förvärva Farsta fjärding att han var villig att avstå sin egen sätesgård till kronan. Som ägare till Tyresö slott utnyttjade han den goda tillgången på vattenkraft genom att anlägga kvarnar som han sedan utarrenderade. Denna verksamhet krävde säkra sjöförbindelser med huvudstaden, och Farsta by på andra sidan av Baggensfjärden erbjöd en väl skyddad hamn.

”Det sägs att han genast låter uppföra ett säteri på det nya godset. Detta innebar skattefrihet för ägaren, vilket betydde att hans egendom och alla underlydande gårdar inom en frihetsmil befriades från både ordinarie och extra skatter till kronan. Detta gjorde det mycket lönsamt att äga sådana gods, eftersom man kunde ta upp skatt från bönderna utan att själva betala till staten. Men för att erhålla säteristatus krävdes bland annat ett säteri som är en ståndsmässig herrgård, något som förstås också fungerade som en statussymbol. Grunden till dagens Farsta slott är därmed lagd.”

Gabriel Oxenstierna ser dock aldrig sina planer färdigställas, eftersom han redan dör i november samma år. Egendomen ärvs då av hans son, baron Gustav Gabrielsson Oxenstierna som redan i 1637 bytte till sig närliggande Mölnvik, Mörtnäs, Herrvik, samt tre gårdar i Hemmesta, alla dessa belägna inom samma skeppslag. Farsta säteri ska så småningom bli centrum för detta alltmer växande gods.

Kärlek och ett societetsbröllop

År 1643 gifter sig den trettioårige Gustav Oxenstierna med Maria Sofia de la Gardie, som vid sexton års ålder är ungefär hälften så gammal som sin make. Hon är dotter till riksmarskalk Jakob de la Gardie och Ebba Magnusdotter Brahe.

Äktenskapet förenar två av Sveriges mest inflytelserika och förmögna adelsätter. Hennes avlidne svärfar Gabriel Oxenstierna och hennes egen far ingick båda i förmyndarregeringen för den omyndiga drottning Kristina, vilket innebar att Maria Sofia tillbringade mycket av sin barndom vid hovet tillsammans med den unga drottningen.

Det blev tidens största societetsbröllop, som varade i tre dagar, med drottning Kristina själv som gäst. Vigseln ägde rum i de la Gardies palats, som stockholmarna kallade Makalös och som sades vara större än det kungliga slottet. Som bröllopsgåva fick Maria Sofia Tyresö slott, som hade byggts av hennes svärfar

Eftersom Gustav och Maria Sofia kort efter bröllopet kallades till Reval i Estland för att tjänstgöra som guvernörspar, uppsköts byggandet av Farsta säteri. Det sattes i verket igen när de återvända till hemlandet och färdigställdes slutligen 1658, men då hade Maria Sofia redan blivit en 21-årig änka med ett barn och gravid med det andra barnet.

En sörjande ung änka

Fem år efter det praktfulla societetsbröllopet, nås hon av budet att maken Gustav har avlidit. Källorna berättar inte orsaken, men sorgen måste ha varit stor, eftersom han bara blev trettiofem år. Maria Sofia är djupt bedrövad, och det sägs att hon bar sorgearmband i många år efter hans död.

Och även hennes brev tyder på att hon varit djupt fästad vid sin make. Ansvaret för att färdigställa Farsta säteri föll nu på den 21-åriga änkan och tvåbarnsmodern. Före hans död sommaren 1648 var i varje fall grunden lagd till en tvåvåningsbyggnad i sten, i handlingarna betecknas som Farsta hus. Carin Lindskog-Nordström lusläste huvudböckerna för Farsta, bevarade i obruten följd från 1648 till 1672. Där noterar fogden Måns Abrahamsson att Maria Sofia besöker Farsta vid många tillfällen efter makens död.

Det är äldsta dottern Gustava Juliana Oxenstierna som ärver Farsta gods.

Bara portalen är kvar

Säteriet färdigställdes år 1658, men Maria Sofias säteri förstördes drygt sextio år senare. Det enda som blev kvar från den ursprungliga byggnaden är den östra portalen. Den har nu överlevt i mer än 350 år och trotsat bränder, ombyggnader och förfall. Skaparen, den berömde tyske bildhuggaren och kunglige stenhuggaren Johan Wendelstam, kan vara stolt.

I räkenskaperna finns även betalningar till Peder kopparslagare för takets koppartäckning, samt till glasmästare och stenhuggare. Teglet till byggnaden hämtades troligen lokalt, antingen från ett tegelbruk som man lät anlägga vid stranden där fabriksområdet ligger i dag, eller från den närbelägna Gottholma gård, där tegel hade tillverkats sedan början av 1600-talet.

Huvudböckerna avslöjar också att en oväntad händelse rubbade kalkylerna när man under bergbrännarnas arbete påträffade en källåder. Flera dusörer måste betalas ut till arbetarna, som många gånger om nätterna fick pumpa ut vattnet ur källorna.

Under tiden utvidgar Maria Sofia den av maken utlagda träd- och humlegården söder om huset och ordnar vackra planteringar. Jord och gödsel hämtades från Fågelholmen vid Ingarö. De växter som odlades i trädgården såldes i huvudstaden, vilket gjorde att trädgården fick en ekonomisk betydelse. År 1660 såldes sallad, krasse, bär, morötter, äpplen och päron. Rosenknopparna såldes till apotek och parfymfabriker. Enligt svenskt kvinnobiografiskt lexikon tog drottning Kristina väl hand om sin gamla barndomsvän Maria Sofia och hennes döttrar:

”Efter makens död beviljades Maria Sofia De la Gardie en pension genom drottning Kristina, och döttrarnas ekonomi säkrades genom en donation av drottningen. Maria Sofia De la Gardie utnämndes till hovmästarinna och överhovmästarinna – tjänster som innebar ekonomiskt underhåll. Eftersom maken postumt utnämndes till greve av Croneborg blev hon även grevinna och stod sig därmed väl i hovets rangstrider.”

När drottning Kristina abdikerar 1654, ägnar sig Maria Sofia helhjärtat åt sina affärsintressen. När Farsta säteri var helt färdigt år 1658 ändrar Maria godsets namn till Gustavsberg för att hedra sin avlidne make.

Hon reser därefter flitigt i Europa, och under ett besök i Holland inspireras hon att lägga grunden till en porslinsindustri i Gustavsberg. Hon tar med sig Delfterporslinsjord och försöker rekrytera nederländska experter. Men ingen av mästarna ville flytta till det kyliga Sverige. Det dröjde nästan tvåhundra år innan hennes vision blev verklighet.

Maria Sofia gifte sig aldrig igen och hon dog augusti 1694. Hennes begravning hölls i Riddarholmskyrkan i Stockholm, och hon jordfästes i en grav som hon själv hade låtit uppföra i Tyresö kyrka. I nästa skede berättar vi om hur förödelsen gick till och vem hjälten är som återuppbyggdes säteriet till en vacker karoliner herrgård.

Andra skedet: fortsätt läsa >>

---

Och vill du veta mer om Maria Sofia de la Gardie?

• I detta ljudklipp berättar Edla Sofia Arvidsson, svensk porslinskonstnär, lite mer om Maria Sofias liv. (Källa: Gustavsbergsvänner, ljudarkiv)
• Eller lyssna på en podcast med titeln Grevinnan och pigan från en serie producerad av Nordiska Museet